Solen som kom tillbaka

Vintermörkret kom ikapp även mig i år. Straxt därefter jul tappade jag all ork och energi. Och hela februari var som en tjock dimma. Trots försök med supersmoothies och extra vitaminer. Mina planer för våren blev ungefär lika framträdande som solen under februari, så lite till får jag fortsätta i samma spår. Men nu har mars anlänt, och med det också solen och nya planer. Till hösten. Och nu ska jag inte låta det få rinna mellan fingrarna. Mina massageplaner ska bli verkliga till hösten. Och jag har redan hunnit prata med chef och personaladministratör om tjänstledighet. Och en ekonomisk grovplanering har vi också gjort. Nu är det som lite i rullning. Sakta men säkert mot nått nytt!

Löften och nya drömmar

Jag kan inte förstå att det redan är 2015. Har inte riktigt hunnit tänka så mycket på vad jag tyckte om 2014 och vet inte riktigt vad jag tar med mig från det året, in till det nya.
Och jag är inte så mycket för nyårslöften och listor på måsten och borden. Men jag tänker, att under det nya som kommer, ska jag vara mer sann mot mig själv.
Älska mer. 
Större. 
Oftare. 
Vackrare.

Det är mitt nyårslöfte.

Och jag ska dricka kaffe igen. Och baka grovlimpa. Och äntligen fylla min kalender med drömmar. Och ni vet väl, att det är i år det händer. Det där magiska som en knappt vågar tro på. Så är det.

En av de bästa terapiformer som finns

Äntligen så är det julledighet. Hösten som varit har gått alldeles för snabbt, det känns som det var nyss det var november och jag började med mina lediga fredagar, eller september och vi var på cykelsemester på Gotland. Vad som hänt däremellan kan jag knappt minnas. Totalt dränerad på energi. Och drömmarna som skyms av det novembergråa, som dröjt sig kvar till december. Försöker hitta det där igen, inuti mig själv som ger mig energi. Som gör att det pirrar. Det ska jag göra under min lediga tid nu. Att ha tid att lyssna på den där sången som berättar något mer än det uppenbara. Att ha tid och läsa den där dikten som får igång ens fantasi. Att ha tid att titta på trädens grenar mot gråa skyar som väcker ens drömmar. Just det. Det som känns som att det är lite närmre verkligheten.

En av de bästa saker att göra för att komma tillbaka är att skriva. Min favorit är att skriva brev. Det är kanske en av de bästa terapiformer som finns. En enda lång monolog, om sig själv, utan att bli avbruten. Och där man ställer sina egna frågor, även till sig själv, vilket oftast är de helt rätta frågorna att ställa för att hitta rätt svar. Hitta kärnan på problemen. Att sen också dela det med fina vänner är ju också en helt fantastisk känsla. Just det, det är dagens projekt.

Plötsligt händer det. Grispasset.

Jag är så himla bra på att ha ursäkter när jag inte vill träna. Som till exempel så har jag bonusbarn varannan vecka, vilket så klart gör det lite svårare att hinna med träning när det ska pusslas med hämtning och middag och läxläsning. Att det sen bara är ett barn och inte fem, att sen pappan till barnet tar det mesta av det praktiska och jag inte är ensamstående, det finns inte med på kartan när man letar ursäkter. Då kan man ju ändå tänka att varannan vecka skulle vara fantastiskt bra för träning. Men icke. Då låter det mer som att jag måste jobba liiite längre för att kompensera de kortare barnveckorna. Jag måste hinna träffa vänner efter jobbet som jag annars inte riktigt hinner. Jag måste ju för guds skull också kunna ta det lite lugnt ibland, med godispåsen i soffan framför tv:n! Så, ja ursäkter finns det gott om. Men, så plötsligt händer det. Att en liksom, i ett svagt ögonblick, bestämmer med kollegan att en ska ut och springa efter jobbet. Och då menar jag precis efter jobbet, så träningskläderna måste åka med i väskan på morgonen. Och ja då, då finns det ju ingen återvändo sen när klockan blir fem och kollegan står där i dörren, redo för ett grispass i slottsbacken. Då är det ju bara och köra. Och så himla bra det är sen då. När musklerna darrar, och en flåsar så högt att en skrämmer iväg alla människor i ens närhet. Det blev väl inte världens bästa kvalitetspass, men vi körde några vändor i en ganska lång backe och sen några vändor i en lite kortare men brantare backe. Och lite höftböjare däremellan. Vi har sagt att vi ska försöka köra back- eller intervallpass i alla fall varannan vecka. Än så länge har det hänt två gånger på kanske fyra veckor. Men det är ju en bra start. Tanken blir ju att försöka öka på mängden vändor. Lite successivt. Vore bra om man kunde öka längden också successivt, men så bor en ju i kanske Sveriges plattaste del. Ha! Det kommer hur som helst kännas bra framåt vårkanten det här!

En ångrar sig aldrig

Jomenvisst blev det en liten löptur där på fredagförmiddagen. Trots att det var lite hostigt och krassligt och segt och att jag tog det ganska försiktigt, så gick det okej. Kände mig ännu piggare på lördagen, och idag trotsade vi det gråa, två grader och regn, igen. Även om det skulle varit skönt att bara varit hemma, legat i soffan och kört regnet smattra mot rutan, så ÄR det ju skönt när en väl kommer ut. Eller i alla fall när en väl kommer hem igen. Idag tog vi cyklarna ut till Jälla och sprang ett par varv på spåren där. Blev bara runt 11km, på alldeles för lång tid. Men det känns okej för nu känner jag mig frisk. Och jag vet att nästa träning kan jag ta i lite mer, och köra slut på mig utan problem.

En före detta kombo till mig hade alltid ett stående svar som jag fortfarande alltid tänker på, när jag ställer mig frågan om en skulle försöka ge sig ut och springa fast att en känner sig dränerad på energi, eller av någon annan anledning inte alls känner för det: En ångrar sig aldrig efteråt. Och så är det ju, Det vet jag ju, av erfarenhet, att en aldrig ångrar sig efter att man tränat. Snarare tvärt om, så tycker jag att en blir lite extra nöjd över sig själv när det känts lite segare än vanligt och man ändå kommer hem med sura skor och lerstänk i ansiktet.

Träningsmorötter

I morgon kommer jag att deklarera mig frisk från den senaste krassligheten och testa en liten löptur igen. Det var nog två veckor sen nu, så det blir kanske inte så långt och så länge. Men så skönt det kommer bli, att få anstränga musklerna igen!

Jag måste snart också bestämma om jag ska springa nått lopp framåt vårkanten. Så jag har ett mål att träna till. Ett delmål inför det stora målet som förhoppningsvis även nästa år kommer att bli ett ultra/traillopp av något slag. Jag måste ha ett mål som lurar där framme i horisonten, om jag överhuvudtaget ska kunna ta mig ut i löpspåret. En träningsmorot. Annars blir det färre träningstimmar och alldeles för många sofftimmar. Men som sagt, först ett delmål som till exempel Womens Health HalvMarathon. Jag sprang det förra året, på lite drygt två timmar. Det var ett ganska trevligt lopp, lättsprungen bana och lättillgänglig tävlingsområdet. Men tjejlopp kan vara lite problematiska tycker jag. Speciellt om de är lite för könsnormativa, som just detta lopp är. Bubbel och smycken är inte riktigt min grej. Spanar lite också på Nordic Classic Running på Gotland. Vore trevligt att få en weekend på Gotland som på köpet! liksom. Får fundera lite på det, och se om jag får med mig några polare också! Löpning for the win!

Kickstartande

Jag kickstartade den nya veckan redan igår med att tjuvläsa boken yoga girl som jag köpt i julklapp till en kompis, och passade på att provlaga ett av recepten som en kan hitta däri. Nämligen receptet Raw Avokadosoppa. Och det är så jäkla gott! Och helt busenkelt! Typ mixa avokado, spenat, broccoli, lök, vitlök och salt och peppar. Och lite hett vatten. Inget mer än så. Jag hade dock i lite extra grönkål och en liiten skvätt sojagrädde. Och jag tror att det skulle vara supergott med lite chili i. Det ska jag försöka komma ihåg till nästa gång. Jag har nog aldrig känt mig mer hälsosammare efter en måltid. Jag hoppas den även kickstartar tillfriskningsprocessen så jag kan börja träna lite normalt igen. Längtar efter lite ömmande muskler nu!

Och vad gäller boken yoga girl så är den faktiskt så inspirerande att jag funderar på att köpa den till mig själv också. Om ingen här hemma förstår mina övertydliga hintar och köper den i julklapp…

Jag börjar nu

Hälsogurun herself. Det är verkligen inte jag. Kanske heller inte något jag skulle vilja egentligen. Men att leva lite mer hälsosammare. Leva lite bättre. Det är det nog fler än jag som drömmer om. Även om man samtidigt ogärna byter ut den där tvåkilosgodispåsen framför tv:n på helgen. Men jag har börjat ett ”nytt hälsosammare liv” så himla många gånger. Någon gång borde väl kunna vara den sista tänker jag. Och kanske går det lättare om jag skriver ner det jag gör. Tankar om träning, hälsa, friskvård mm. Jag blir ju inspirerad när jag läser om andras funderingar och idéer, så varför inte försöka inspirera mig själv? Jag provar. Och börjar nu.