Jomenvisst blev det en liten löptur där på fredagförmiddagen. Trots att det var lite hostigt och krassligt och segt och att jag tog det ganska försiktigt, så gick det okej. Kände mig ännu piggare på lördagen, och idag trotsade vi det gråa, två grader och regn, igen. Även om det skulle varit skönt att bara varit hemma, legat i soffan och kört regnet smattra mot rutan, så ÄR det ju skönt när en väl kommer ut. Eller i alla fall när en väl kommer hem igen. Idag tog vi cyklarna ut till Jälla och sprang ett par varv på spåren där. Blev bara runt 11km, på alldeles för lång tid. Men det känns okej för nu känner jag mig frisk. Och jag vet att nästa träning kan jag ta i lite mer, och köra slut på mig utan problem.
En före detta kombo till mig hade alltid ett stående svar som jag fortfarande alltid tänker på, när jag ställer mig frågan om en skulle försöka ge sig ut och springa fast att en känner sig dränerad på energi, eller av någon annan anledning inte alls känner för det: En ångrar sig aldrig efteråt. Och så är det ju, Det vet jag ju, av erfarenhet, att en aldrig ångrar sig efter att man tränat. Snarare tvärt om, så tycker jag att en blir lite extra nöjd över sig själv när det känts lite segare än vanligt och man ändå kommer hem med sura skor och lerstänk i ansiktet.
hälsogurun herself 